Kan man älska någon man inte träffat?! Jag tror det. Det är nu snart tre veckor sedan jag blev moster åt en liten prins. Känner lycka varje dag. Kan inte låta bli att längta "hem" lite för kunna vara närmare denna guldklimp.
Jag blir så oerhört lycklig varje dag jag får en bild av "mosters sötnos". Varm i hjärtat. Visserligen är är det inte första gången jag blir moster, utan femte, men det känns annorlunda den här gången. Varför det månntro? Visst har jag känt glädje varje gång jag blivit moster, men kanske inte "orkat" och längtat så mycket som nu eftersom de andra systerbarnen har kommit så tätt på mina egna.
Nu har jag i hemlighet längtat efter att bli moster igen..., och så passar han på att komma till just som vi flyttat, så typiskt.
Ååh så jag saknar kaffe stunderna med min syster då vi båda var hemma med våra små...
Jag passade på att sticka och sy lite kläder till prinsen. Hade inget mönster med i flytten så klippte till och lade upp maskor på måfå. Garnet är en linne-polyester blandning från Karnaluks, därifrån linnetyg också kommer. Trikåtyget kommer från Kangaskapina (om jag minns rätt). Garn en till nappbanden är rest garn.
De är så söta, kläderna. Förstår att du läntar till att få se lillisen. När min syster fick sitt första (och enda) barn fick jag se honom först som ½ -åring. Kändes konstigt att inte vara med från början.. fast det har syrran ju inte heller varit när det gällt mina barn..
SvaraRadera