tisdag 11 december 2018

Årets julkalendrar...



Att hitta julkalendrar i det här landet var ingen lätt match... Sökte i ett antal affärer men "icke sa nicke", i en affär hittade jag en ytterst vanlig chokladkalender (en sådan där billig man ser hemma) för åtta dollar, noup inget för mig så jag bestämde mig för att göra egna kalendrar till barnen. (Alinas kompis kom in till oss när jag höll på...hon undrade vad jag gjorde och då jag sa att jag pysslar julkalendrar undrade hon vad det är... så svar på varför jag inte hittade kalendrar är helt enkelt att det inte finns någon sådan tradition här!?) Tyvärr fick de vänta till i fredags att deras kalendrar var klara, men vad gör väl det, när de fick istället öppna sju luckor på en gång...







Alinas kalender hittade jag här om någon är intresserad. En lite dröm by i vinterskrud.






Tristans fick en svartvit by (för att färgen tog slut i printer), men det matchar hans inredning ;-). Modellen till husen hittade jag här , hade tänkt rita alla hus själv för jag tyckte "modellen" var lite väl "gullig" för en tonåring, men efter två och en halv timme och ungefär hälften ritade så fick det räcka...



Lucas får räkna dagarna fram till jul med att bestiga berg... Tryck här om du också vill bestiga något fjäll.




Edvin får göra en djupdykning i skogen för att hitta årets julgran. (använde samma modell som till fjällen, ändrade bara vinkeln/triangeln så de blev lite högre granar).


...bara 14 dagar kvar...iiik... Trevlig adventstid!

tisdag 4 december 2018

Adventsstök...

...puh, idag känner jag mig "uppdraji och nersläppi" (som vi säger i Sibbo), har kört på som ett lokomotiv den senaste veckan, men allt har inte gått som på räls och lite har jag spårat ut emellanåt...men nu hoppas jag på en lugnare vecka så jag hinner samla tankarna igen.







Vi hade ett underbart, rofyllt och väl behövligt Thanksgiving lov (barnen lediga hela veckan) för två veckor sedan. Vi körde till Grand Canyon samt träffade vänner i New Mexico (skriver mera om det senare). När vi kom hem fick fröken feber och kände sig lite krasslig så veckan körde igång med sjukstuga istället för att åka och handla julljus (adventsstakar, stjärnor och uteljus) som jag planerat. Insåg någon gång under resan att lilla jul och första advent stod inför dörren, sådant man har svårt att förstå då solen skiner och termometern visar över tjugo grader... Men visst hade vi mysigt, jag och min sjukling, när vi istället satt och pysslade pappersstjärnor tillsammans.





På onsdag var hon tillbaka i skolan och jag åkte för att "handla"...oj hjälp, det var inte lätt, butikerna svämmar över av uteljus... hur skall man veta vilka man vill ha?! Nåja, alla färgade och blinkande gallrade jag snabbt bort, men sedan runda, avlånga, "vanliga"...cool, warm eller clear, LED eller vanliga, vit eller grön ledning...hur långa...hjääälp! blev galen. Däremot hittade jag inga adventskalendrar, pappersstjärnor (med lampa) eller adventsstakar, varken el eller för vanliga stearinljus. När jag kom hem och vi satte upp uteljusen med Lucas visade det sig att jag borde haft dubbelt längre slinga och Janne (och jag) tyckte skenet var för vitt...så följande dag tillbaka till butikerna och fortsätta leta.





Veckoslutet gick åt att pyssla mera pappersstjärnor (eftersom jag inte hittade att köpa), städa lite inför advent och förbereda inför gårdagens fest. Ni vet, jag älskar att ställa till med fest, men den här gången lite pirrigare än vanligt för jag/vi hade bjudit hem hela Edvins basketlag med föräldrar, alltså helt främmande personer...så kanske jag därför känner mig lite extra trött idag när spänningen släppt, men vi hade en jätte fin kväll igår...härliga pojkar i Edvins lag och lika trevliga föräldrar. Nu tillbaka till vardagen tvättmaskinen är färdig (och ett"gammalt" berg med byk väntar också), dessutom skulle jag vilja gå ut och njuta av hösten lite. (Ni som följer mig på IG vet att hösten har kommit hit till oss...jag är så glad.) Ja, och så har jag lovat barnen att pyssla adventskalendrar åt dem, för det hittade jag inte heller här i butikerna. Alina "kunde" inte vänta så hon pysslade en själv <3.



Hoppas alla får en fin vecka!

PS. Ta en titt på min vän Lottas julkalender, där i lucka två finns bl.a. bilder från vår jul för några år sedan!

måndag 12 november 2018

9 år...



Idag dukades frukostbrickan igen, men idag till henne som dukade den igår (till far!). Det var hennes egen önskan att bli väckt även om det skulle bli tidigt, men väntar man på sin födelsedag så gör man. Lite över fem i morse hörde jag små steg och en röst som viskade "mamma kan du komma och paja, jag kan inte sova för vinden blåser i gardinen (utanför hennes fönster) och har ljud"....hi, hi...tror nog det var något annat?!



Jag förstår inte vart åren rinner iväg, idag fyller hon redan nio år. Vi lever nu i en tid då man ännu är liten men ändå så stor och det är inte så lätt alla gånger. Mera stor än liten, vilket gör det svårt för mig för jag saknar min "baby", men älskar min dotter. Hon är så förståndig, har ett självförtroende som är få unnade, hon snappar upp allt och lär sig fort, för det mesta är livet toppen, alla är hennes kompis och hon har oftast världens bästa mamma (njuter av varje sekund det ännu är så...). Hon älskar att rita och måla, dansa och sjunga...



Igår firade vi hennes nionde födelsedag med några kompisar från skolan och ett par grannar. I år hade hon lite svårt med "temat" för kalaset, för som hon själv konstaterade för en tid sedan "ja vet inte vad jag ska ha för tema i år på mitt kalas. När man var liten var det mycket lättare då kunde man ha frozen- eller prinsess- eller något liknande kalas, men nu...". Till slut bara blev det ett "bambi kalas". Hon fick det bästa kalaset (hennes ord), jag var nöjd och gästerna verkade väldigt glada! Men hennes saknad av ett "släktkalas" är stooor. Jag måste också säga att igår var en av de första gångerna jag saknade alla "där hemma").









GRATTIS ALINA!





onsdag 7 november 2018

Livet en dans...

Den tjejen hon dansar sig genom livet verkar det som, åtminstone nu just kan hon inte vara stilla eller tyst en sekund verkar det som (därav den dåliga bildkvaliteten)...



...som t.ex. här då hon hittat en ny T-skjorta med matchande hårband jag sytt åt henne under tiden hon var i skolan.



 ...och så blir jag så glad av att hon har "Världens bästa mamma", åtminstone en stund. ;-)

Tyget hittade jag förra året i Eurokangas restbitar, är kanske inte så förtjust i det men det är just de färgerna "hon ääälskar" mint och aprikos. Mmm...min favoritfärg var också mint i hennes ålder, intressant! Inget mönster har använts, klippt och sytt på måfå.

Ha en fin vecka! 

torsdag 1 november 2018

Halloween...

Idag tänker jag sitta med fötterna i vädret och inte göra något (även om det är städdag, men det kan vänta)! Fötterna riktigt värkte igår kväll, efter att hela dagen ha stått i köket.
Men är det Halloween så är det!



Här i Texas började de första dekorationer dyka upp i trädgårdarna redan för fyra-fem veckor sedan för att sedan tillta. En del har satsat på stora fina ljus och ljud fenomen, ett par riktiga spökhus har vi området också, medan de flesta (dock inte alla) har några pumpor, liksom vi ;-) .  Om man hemma i Finland tycker att Halloween är kommersiellt så år det ingenting emot vad här på andra sidan Atlanten. Butikerna dignar av prydnader, kostymer, godis etc. etc.





Jag kan inte påstå att jag är någon riktig "Halloween fantast", men jag bara ääälskar att planera och ställa till fest. Det är nog planerandet som är det roligaste, tror inte jag en timme låtit bli att tänka på Halloween de senaste dagarna...

Jag tycker vi tar en titt på vår Halloween!









I helgen karvade Lucas och Alina sina pumpor. 


För barnen var kanske "Trick or treat" rundan det mest spännande. Lucas och Alina har länge väntat på att få gå på Trick or treat tillsammans med grannbarnen. Funderat vad de ska klä ut sig till och skaffat kläder, medan Edvin och Tristan inte visat något intresse...



...förrän igår då blivit mörkt så tänkte de om och drog på sig sina "kostymer" och gick ut en sväng...
Jag visste inte att vi hade så mycket barn i grannskapet...hade bunkrat upp med drygt 400 "godisar" och ungefär hälften gick åt. Dörrklockan ringde nästan i ett mellan klockan sex och sju, jag tror de sista kom halv nio tiden...härliga prinsessor, häxor, ninjor, spindelmän...ja, allt mellan himmel och jord i åldrarna 1- min ålder. 

Igår stod jag som sagt hela dagen i köket och fixade inför kvällens "festligheter". Vi hade bjudit in grannfamiljen på mat. Jag ids inte desto mera berätta om vad jag bjöd på, bilderna får tala för sig;









Trött men lycklig fortsätter jag den här dagen!
...dags att börja fundera på Alinas kalas (och sedan julen...)