Åååh, min älskling...
Glädjen i dina ögon. Tacksamheten. Kramen. Dansen. Du blev så glad, när jag visade/bad dig prova klänningen jag gjort åt dig medan du var i skolan. Det värmde mitt hjärta.
Innan jag ens hann be, frågade du om vi skulle fotografera klänningen. Du är stark nog och har ett självförtroende som är få unnat. Du har inget emot att dansa dig fram. Inget emot att stå och posera i parken fast en massa bilar kör förbi. Du sa att du känner dig som en indisk prinsessa.
Alina bad om en lång klänning i början på sommaren. Jag var på Eurokangas och letade tyg men hittade inte riktigt något jag tänkt mig. Kom hem med den här gröna viskosen för att nu ha någonting. Den gröna färgen och mönstret väckte aldrig någon iver hos mig, kändes helt enkelt inte rätt, så tyget blev liggande. Tur slängde jag ändå med det i flyttlasset, för nu älskar jag färgen (och mönstret går an). Titta så det passar fröken, riktigt hennes färg inte sant!?
En sensommar dröm...
Mönstret hittade jag min vana trogen i Mekkotehdas koulutyttöjen tyyliin, Mona. Tyget; Eurokangas (restbitar) Bandet i halsringningen; Karnaluks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar