onsdag 19 september 2018

Vardagsrum...

Sol ute, sol inne
sol i hjärtat, sol i sinnet



...så känner jag just nu. Jag är så glad över att vi äntligen fått gjort något åt vardagsrummet, hemmets hjärta. Nåja, för mig kanske nog köket är hemmets hjärta, men vardagsrummet är det första man ser när man kommer in genom huvudentrén. Tills i söndags har vardagsrummet stått tomt bortsett från soffan och fåtöljen (gardinerna hör till huset). Jag hade varje dag drömt och hoppas på att en dag göra något åt det. I söndags kom den dagen vi åkte till Ikea med vardagsrum i sikte. Tänk så mycket en matta, ett bord och några kuddar kan göra. Det blev ett rum! Nu väntar jag bara ännu mera på hösten, att få krypa upp i soffan och titta på "brasan" i stearinljusens sken.






Jag som nyutexaminerad inredare borde ju nu komma med en fin moodboard... tyvärr... jag erkänner, jag har inte riktigt hittat någon "känsla" som jag kan förmedla med det här rummet, det känns inte riktigt som jag. Och i och med att vi bara hyr och bor här för en "kort" tid kan jag inte heller börja göra några stora förändringar. Skulle det var mitt riktigt egna vardagsrum skulle nog det mörka golvet och fejk teglen runt brasan ryka och något spännande skulle jag säkert hitta på med hyllorna också. 

Ett collage (eller kanske mera önskelista) har jag däremot gjort!


Jag lever med motstridiga känslor. Vardagsrummet ropar "stora" runda amerikanska former. Jag vill ha ett avskalat, skandinaviskt vardagsrum. Jag och vardagsrummet försöker samsas. Soffan (Vimle) hade jag klickat hem redan i somras (i Finland), gillar den skarpt (fast en annan nog skulle sitta bättre i just det här rummet). Fåtöljen (Ekenäs) köpte Janne för att ha ens en plats att sitta på innan möblerna kom. Jute mattan (Lohals) älskar jag bara. Soffborden (Lack) är tillfälliga (i väntan på att det rätta skall dyka upp). Stod och velade mellan ett vitt eller ett svart i Ikea, allra helst skulle jag vilja ha ett i björk, men det fanns inget som tilltalade mig. Okragula dynor (Gurli och Sanela) har redan flera höstar stått på önskelistan. Jag är kär. Passar också bra till de blommiga jag sydde förra hösten. Möblerna har jag trots allt försökt välja med tanke på att de skall tas med när vi flyttar hem (annars skulle jag nog valt annorlunda flera gånger).


Till sist vill jag be om ursäkt för de extremt dåliga bilderna. Jag vet inte hur och när man skall fotografera här inne!? Ljuset räcker helt enkelt inte till (bara utanför fönstret men det hjälper inte här inne), grrr.

Höstkramar från mig!


torsdag 13 september 2018

Mona / indisk prinsessa

Åååh, min älskling...
Glädjen i dina ögon. Tacksamheten. Kramen. Dansen. Du blev så glad, när jag visade/bad dig prova klänningen jag gjort åt dig medan du var i skolan. Det värmde mitt hjärta.



Innan jag ens hann be, frågade du om vi skulle fotografera klänningen. Du är stark nog och har ett självförtroende som är få unnat. Du har inget emot att dansa dig fram. Inget emot att stå och posera i parken fast en massa bilar kör förbi. Du sa att du känner dig som en indisk prinsessa.







Alina bad om en lång klänning i början på sommaren. Jag var på Eurokangas och letade tyg men hittade inte riktigt något jag tänkt mig. Kom hem med den här gröna viskosen för att nu ha någonting. Den gröna färgen och mönstret väckte aldrig någon iver hos mig, kändes helt enkelt inte rätt, så tyget blev liggande. Tur slängde jag ändå med det i flyttlasset, för nu älskar jag färgen (och mönstret går an). Titta så det passar fröken, riktigt hennes färg inte sant!?



En sensommar dröm...



Mönstret hittade jag min vana trogen i Mekkotehdas koulutyttöjen tyyliin, Mona. Tyget; Eurokangas (restbitar) Bandet i halsringningen; Karnaluks

fredag 7 september 2018

Lyckan över att bli moster...


Kan man älska någon man inte träffat?! Jag tror det. Det är nu snart tre veckor sedan jag blev moster åt en liten prins. Känner lycka varje dag. Kan inte låta bli att längta "hem" lite för kunna vara närmare denna guldklimp.


Jag blir så oerhört lycklig varje dag jag får en bild av "mosters sötnos". Varm i hjärtat. Visserligen är är det inte första gången jag blir moster, utan femte, men det känns annorlunda den här gången. Varför det månntro? Visst har jag känt glädje varje gång jag blivit moster, men kanske inte "orkat" och längtat så mycket som nu eftersom de andra systerbarnen har kommit så tätt på mina egna.


Nu har jag i hemlighet längtat efter att bli moster igen..., och så passar han på att komma till just som vi flyttat, så typiskt.



 Ååh så jag saknar kaffe stunderna med min syster då vi båda var hemma med våra små...


Jag passade på att sticka och sy lite kläder till prinsen. Hade inget mönster med i flytten så klippte till och lade upp maskor på måfå. Garnet är en linne-polyester blandning från Karnaluks, därifrån linnetyg också kommer. Trikåtyget kommer från Kangaskapina (om jag minns rätt). Garn en till nappbanden är rest garn. 

tisdag 4 september 2018

"Man tager vad man haver"


Jag kommer på mig själv igen med att sitta och bläddrar i den nya ikea katalogen, är säkert på mitt femtioelfte varv. Sitter och drömmer mig bort...skriver "önskelista" och möblerar alla våra rum i tankarna. Vi har ännu ganska så tomt här hemma så det är helt förfogat...men (inrednings)plånboken den är också rätt tom för tillfället. Vi har köpt det "nödvändigaste" som bord och stolar i köket, skrivbord och sängar åt alla andra (utan Edvin), en soffa... Så till följande är det nog en säng åt E som ligger högst på listan! Efter det mattor, hyllor, soffa till spelrummet, matsalsmöblemang, soffbord osv. osv. listan kan göras lång...


Jag som tänkt att jag skulle börja en ny hobby och gå på "loppis" har inte kommit igång ännu. Känner mig inte riktigt du med den tanken ännu...eller kanske du, för jag avundas alla som gör det, men jag vet inte hur man gör, hur man ska göra/vara. "Loppis" är något helt obekant för mig, men jag vill bli bekant med den världen en vacker dag.


I väntan på något bättre får leva upp till ordspråket "man tager vad man haver". Här om dagen blev jag trött på alla flyttkartonger och kassar i mitt "lilla" arbetsrum så jag började lite sortera upp och vips hade jag en bokhylla och lite konst på väggen. Smart va'!?


...det tyckte åtminstone flickorna (Alina och hennes kompis) när de kom in! ...och mitt öga njuter mera av flyttkartonger och "packningspappret" så här än när de låg utspridda.


Ha en bra dag!