fredag 28 september 2018

Stig in...




Jag har planerat att bjuda in er till vårt hem här i Grandlakes (Katy, Texas), men hade tänkt vänta med det tills jag fått det att se ut som ett hem (inte bara ett hus). Men okej, ni är så många som frågat om hur vi bor, så tänkte öppna dörren för er och så får ni ta det som vi har det för tillfället. Istället får ni följa med hur jag får till det under tiden vi bor här. Förhoppningsvis får jag det att kännas vårt hem.









När Janne kom hit i början av juli var huset tomt, bortsett från taklampor och gardiner. Han hade luftmadrass och sovsäck med sig. Sedan började han inhandla möbler, det blev ett och annat textmeddelande oss emellan och ett och annat besök till Ikea (jag brukar kalla vårt hus för Ikeahem. Till det att vi kom hade han hunnit få matbord, "barstolar", säng åt oss, Alina och Tristan, soffa, fåtölj, lite köksredskap, dammsugare, strykjärn och en duschgardin. Visst har vi hunnit skaffa en hel del till sedan dess, men mycket har jag ännu på min lista innan det är "klart". Få se om jag kommer att få det klart innan det är dags att flytta hem.

Nåja, det om det...



Välkommen in! Så här bor vi...





Genast man öppnar dörren möts man av en magnifik trappa (en sådan man tror att bara finns i filmer) och en takhöjd på åtminstone sex meter. Jag älskar ljuset från fönstret ovanför dörren, i synnerhet på morgonen då lyser solens strålar in så fint och träden gör härliga skuggor. Rakt fram skymtar vardagsrummet.



Men vi blickar först till höger och möts av ett tomt rum. Här ser jag framför mig en matsal!?



Tittar man däremot åt vänster blir man tyst, sedan funderar man att vad är det här för ett rum och när man sedan börjar "inreda" funderar man ännu mera på vad det här rummet är tänkt till.





Ljuvligt fönster, säkert fem meter till tak, men ingen belysning och endast två strömuttag på bortre väggen. Men jag är kär i rummet och tog det genast till mitt syrum, hihi.



Kom längre in bara... på vänster hand ser man Alinas rum och badrum, men det tar vi en titt på bara jag frågat henne om det är okej. Man ser också en dörr till skrubben där barnen har sina rockar och skor (då jag har plockat undan och lagt där dem annars ligger de nog innanför dörren).









Sedan kliver man in i vardagsrummet som jag redan visat i tidigare inlägg.









Från vardagsrummets bortre hörn kommer man in i "vår flygel", master bedroom...vad sägs? Lite onödiga kvadratmetrar eller hur? Och från sovrummet till ett enormt badrum med badkar, duschskåp och en pytteliten toalett (en sådan där man får backa in i). Går man genom badrummet kommer man till klädrummet, (undrar bara hur man skall få ner kläderna på översta hyllan sisådär tre och en halv meter upp).










Till höger om vardagsrummet finns köket. Ett ljust och fint kök, vilket inte är så vanligt här (nog fint men inte ljust), de var en sak som vi föll för när vi letade hus. Jag gillar köket...det gör jag. Visst finns det saker man lite kunde ändra på men jag är rätt nöjd. Från köket kommer man ut på bakgården. Den dörren använder vi mest eftersom man kommer rakt ut till garaget och gården. Gården är omgärdad med staket och port (jag vet inte om det är ett måste men det verkar iallafall som om alla med pool också har staket?!).

















I övre våningen tar vi en titt bara pojkarna har städat. Få se när det blir!? Övre våningen är liksom pojkarnas residens, där finns tre sovrum, två badrum och ett spelrum.



Välkommen hem till oss!

onsdag 19 september 2018

Vardagsrum...

Sol ute, sol inne
sol i hjärtat, sol i sinnet



...så känner jag just nu. Jag är så glad över att vi äntligen fått gjort något åt vardagsrummet, hemmets hjärta. Nåja, för mig kanske nog köket är hemmets hjärta, men vardagsrummet är det första man ser när man kommer in genom huvudentrén. Tills i söndags har vardagsrummet stått tomt bortsett från soffan och fåtöljen (gardinerna hör till huset). Jag hade varje dag drömt och hoppas på att en dag göra något åt det. I söndags kom den dagen vi åkte till Ikea med vardagsrum i sikte. Tänk så mycket en matta, ett bord och några kuddar kan göra. Det blev ett rum! Nu väntar jag bara ännu mera på hösten, att få krypa upp i soffan och titta på "brasan" i stearinljusens sken.






Jag som nyutexaminerad inredare borde ju nu komma med en fin moodboard... tyvärr... jag erkänner, jag har inte riktigt hittat någon "känsla" som jag kan förmedla med det här rummet, det känns inte riktigt som jag. Och i och med att vi bara hyr och bor här för en "kort" tid kan jag inte heller börja göra några stora förändringar. Skulle det var mitt riktigt egna vardagsrum skulle nog det mörka golvet och fejk teglen runt brasan ryka och något spännande skulle jag säkert hitta på med hyllorna också. 

Ett collage (eller kanske mera önskelista) har jag däremot gjort!


Jag lever med motstridiga känslor. Vardagsrummet ropar "stora" runda amerikanska former. Jag vill ha ett avskalat, skandinaviskt vardagsrum. Jag och vardagsrummet försöker samsas. Soffan (Vimle) hade jag klickat hem redan i somras (i Finland), gillar den skarpt (fast en annan nog skulle sitta bättre i just det här rummet). Fåtöljen (Ekenäs) köpte Janne för att ha ens en plats att sitta på innan möblerna kom. Jute mattan (Lohals) älskar jag bara. Soffborden (Lack) är tillfälliga (i väntan på att det rätta skall dyka upp). Stod och velade mellan ett vitt eller ett svart i Ikea, allra helst skulle jag vilja ha ett i björk, men det fanns inget som tilltalade mig. Okragula dynor (Gurli och Sanela) har redan flera höstar stått på önskelistan. Jag är kär. Passar också bra till de blommiga jag sydde förra hösten. Möblerna har jag trots allt försökt välja med tanke på att de skall tas med när vi flyttar hem (annars skulle jag nog valt annorlunda flera gånger).


Till sist vill jag be om ursäkt för de extremt dåliga bilderna. Jag vet inte hur och när man skall fotografera här inne!? Ljuset räcker helt enkelt inte till (bara utanför fönstret men det hjälper inte här inne), grrr.

Höstkramar från mig!


torsdag 13 september 2018

Mona / indisk prinsessa

Åååh, min älskling...
Glädjen i dina ögon. Tacksamheten. Kramen. Dansen. Du blev så glad, när jag visade/bad dig prova klänningen jag gjort åt dig medan du var i skolan. Det värmde mitt hjärta.



Innan jag ens hann be, frågade du om vi skulle fotografera klänningen. Du är stark nog och har ett självförtroende som är få unnat. Du har inget emot att dansa dig fram. Inget emot att stå och posera i parken fast en massa bilar kör förbi. Du sa att du känner dig som en indisk prinsessa.







Alina bad om en lång klänning i början på sommaren. Jag var på Eurokangas och letade tyg men hittade inte riktigt något jag tänkt mig. Kom hem med den här gröna viskosen för att nu ha någonting. Den gröna färgen och mönstret väckte aldrig någon iver hos mig, kändes helt enkelt inte rätt, så tyget blev liggande. Tur slängde jag ändå med det i flyttlasset, för nu älskar jag färgen (och mönstret går an). Titta så det passar fröken, riktigt hennes färg inte sant!?



En sensommar dröm...



Mönstret hittade jag min vana trogen i Mekkotehdas koulutyttöjen tyyliin, Mona. Tyget; Eurokangas (restbitar) Bandet i halsringningen; Karnaluks