"Pirrigt..."

Det känns tomt...går och tittar på klockan, försöker börja göra något...men det blir liksom inte riktigt till något...väntar, längtar, önskar, hoppas de har det bra i sina skolor. Jag vet innerst inne att de har det bra men ändå... Jag vet att de är duktiga och att det klarar sig, men kan ändå inte släppa tanken... Trodde inte jag skulle vara en sådan här hönsmamma (det är ju inte precis första skolstarten för dem och inte heller första gången de börjar i en nya skola), men tydligen är jag. Väntar bara på att få hem dem och höra hur dagen har varit!? Krama om dem!

Mina älsklingar på nya äventyr...