Julen som kom och gick

Varje jul förtjänar ett eget inlägg så även julen 2020. Som ni vet så har alla mina jular ett eget "tema". Temat för denna jul föddes förra julen då Alina en dag frågade "-Mamma kan vi någon gång ha en röd för det har vi aldrig haft!?". Stackars lilla flickebarn tänkte jag då - "aldrig" fått en röd jul (som hon minns i varje fall), jag som haft så många röda jular i mitt liv att jag typ fått nog av dem. Klart hon måste få en röd jul! (...men måste nog erkänna att det tog typ ett år innan jag kunde förlika mig vid tanken.)

Julförberedelserna började tidigt i år - första året som jag kan minnas att jag haft adventsstakarna i fönstret innan första advent. Julklapparna var nästan klara eller åtminstone planerade vid samma tid. 

Till lillajul flyttade "Nisse" in, vi tog in lillajulsgranen, åt "tomtegröt" och så tände vi första ljuset i adventsstaken...äntligen fick man lov att njuta, vänta och längta på riktigt.

Jag har alltid varit en jul människa - men har alltid känt en väldig stress inför, alltså innan julen (på något vis alltid legat "steget efter"), men denna jul har varit annorlunda. Har kunnat njuta fullt ut, allt har liksom gått enligt mina drömmar och önskningar. Behöver jag tala om att jag varit "varm om hjärtat" hela december?!

Traditionen med pepparkaksbakning på självständighetsdagen höll vi fast vid! Julmusik, glögg och hela familjen samlad kring pepparkaksdegen - finns det något mysigare!? Dessutom fick vi tända det andra ljuset i advent!

I år bestämde jag mig också för att återuppliva traditionen med att pyssla julkort (som legat på is medan vi bodde utomlands) att skicka till nära och kära. Inför julkortsmakeriet tog Janne oss -hela familjen- med till fotografen (Anette Sundström) som föreviga familjen! De mest underbara bilder...<3...hon kunde verkligen fånga vårt bästa vi.

Vi tänder tredje ljuset och bakar lussebullar.

Redan några dagar innan julafton får jag hela familjen med och hämta julgran - tror det aldrig hänt förut (kanske då när vi hade bara Edvin, men är inte så säker på det). Små stunder som gör mig så lycklig - familjen, skogen, små glad skratt (och lite kiv).

Det tisslas och tasslas här hemma - Janne och Tristan står för julmaten - jag sover (hade natturer dagarna före jul) - dofter sprider sig...

...och plötsligt är julafton här!

Det blir en lite annorlunda jul av olika orsaker men vi försöker trots göra den till den bästa julen. Vi improviserar - samtidigt som vi försöker hålla fast vid traditioner.

Risgrynsgröt som vi tog med och åt till brunch hos svärmor och svärfar.

Julbön klockan 12 (i år hemma framför tv:n)

Tända ljus på gravarna - en tradition jag alltid kommer att hålla fast vid.

Skall bara inflika här att i år hade jag en "konstig" känsla där vi gick från grav till grav (...berättar åt barnen om vem som ligger där osv,) som vi brukar - kan det ha berott på att solen som vi inte sett på veckor tittade fram!?

När vi kom hem var bastun varm (vilket hör till traditionen) och vi fick njuta av ett långt och varmt bad innan det var dags att förbereda inför...

...den stora festen - julmiddagen! Tillsammans med mina föräldrar njöt vi av allt det goda julbordet bjöd på, öppnade julklappar och umgicks ända in på småtimmarna.

Varm om hjärtat somnade jag - för att snart vakna av väckarklockan och en arbetsdag - men efter den morgonen har inga väckarklockor ringt i det här huset och vi har tagit dagen som den kommer - inga måsten, bara lugna stunder och varje kväll har vi avslutat med ett sällskapsspel.

<3