Inget är som förr... (inte ens dagen för pepparkaks bakning, vi brukar alltid baka på självständighetsdagen). Barnen börjar bli stora...så här står jag nu ensam och bakar. Känns lite vemodigt!
Tänker tillbaka på tidigare år, då har vi alla varit samlade, julmusiken spelat, glögg serverats. Jag har kavlat deg åt alla, barnen tryckt ut olika figurer, Janne lyft pepparkakorna på plåten (och önskat att man bara lagar <3 för de är lättast att flytta) och gräddat dem.
...men nu står jag ensam. Alina var med en stund. Edvin kom och åt lite deg och for iväg på träningar. Lucas håller till på rummet, Tristan är ute och åka med en kompis...Janne är också iväg.
Det sprider sig en härlig doft i huset som lockar barnen att emellan åt komma och nappa en bit deg, kavla (själva) och trycka ut ett par figurer för att sedan igen fortsätta med sitt. Julmusiken växlas med ungdomarnas "musik". Det känns konstigt att själv välja figurer att trycka ut och det tog några plåtar innan jag kom på hur många minuter var passligt i ugnen.
Men nu har jag några travar med pepparkakor trots allt. Traditionella hjärtan, stjärnor och gubbar, men också nya älgar, rävar och björnungar (som passar in i årets jultema, natur).
Alina önskade så att i år få göra ett pepparkakshus...jag var inte så pepp på det, men köpte ändå en "byggsats" åt henne när jag råkade hitta. Och tro det eller ej, hon har själv satt ihop det!
Nu är det inte många nätter kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar