Fin

När har du senast känt dig riktigt fin? Eller kanske du gör det varje dag!? Jag tror inte jag har känt mig så där riktigt riktigt fin sedan jag stod brud för snart arton år (tänk så tiden går) sedan. Du vet så där att allt är på sin plats...klänningen sydd i tid, skor som passar till, strumpbyxor utan hål (och t.o.m ett par reserv i handväskan), håret fixat, naglarna lackade och makeup i skick...

Redan i vintras då vi fick inbjudan till festen vi var på i lördags (Tack I&H för en jätte trevlig fest) bestämde jag mig att för en gångs skull skall jag vara fin! ...och fin kände jag mig! Lite panik började jag få på fredagen...tänk om inte klänningen passar eller om jag inte hittar några skor!? Jag är så van att det alltid brister någonstans när jag skall laga mig...antingen upptäcker jag ett hål på strumpbyxan, jag är inte nöjd med skorna, håret hänger rakt för att jag inte hunnit göra något åt det, ja någon gång har jag t.o.m. fållat klänningen i bilen...

Men klänningen satt så bra den kan på den här kroppen, skor hittade jag i sista stund (provade säkert "hundra" par), min syster hade tid att laga mitt hår och lägga makeup (Tack!)...allt blev perfekt! Jag måste erkänna, visst gör makeup en hel del för känslan...den som känner mig så vet hur ofta jag använder make, sisådär en gång på fem år kanske?...så länge har min mascara åtminstone varit torkad (därför måste jag söka hjälp av min syster)...

Till slut kan jag bara konstatera att inte är det lätt att göra sig fin (eller kanske man oftare borde göra sig :-)), men det är värt besväret! (Vill ännu citera Alina på vägen till min syster; "jag vet varför du vill vara så fin, för att pappa skall vara extra kär i dig"...kram vännen)

Klänningen sydde jag av ett spetstyg från Eurokangas. Modellen är den populära Aino från Mekkotehdas aikuisille, min andra av samma mönster, enkel och snygg...