Tantvandringen i UKK

Dag 1

Vi vaknar utvilade i våra sängar på Ahopää vandrarhem. Väntar ivrigt på att få ge oss ut på vandring. Idag är dagen som vi väntat och tränat för här. En sista titt på packningen, inget onödigt att bära på med?! Morgonmål, några glada foton vid porten mellan civilisationen och friheten, det känns helt underbart att få ge sig ut i naturen på äventyr med en sådan här härlig "tantgrupp". Tio tanter, på vandring... Första etappen går från Kiilopää över fjället till Rautulampi där vi äter lunch. Utvilade och mätta i magarna fortsätter vi vidare mot Lankojärvi, nu har fjällandskapet bytts ut mot skogsterräng. Efter första dagen och c.19-20km är det skönt att få ställa sig i Lankojärvis iskalla vatten och vaska av sig lite...de modigaste simmade. När vi kom upp från badet möts vi av underbar matdoft...det är dagens "matpar" som är i full gång med att tillreda middagen...renskav och potatismos, mmm bär med kinuskisås, mmmm. Med mätta magar börjar vi så småningom rulla ut sovsäckarna och sedan tar det inte länge innan man hörde första "snarkningarna"... Godnatt mina scoutvänner!

Dag 2

...sägs vara den tuffaste dagen, lite trötta i fötterna kanske från dagen innan och den längsta sträckan att gå, men glada hoppar vi ur sängarna och diskussioner går kring vem som sovit och inte och sovit, varifrån snarkningarna kom osv. Vi är ett härligt gäng... Efter alla morgonsysslor och morgonmål...ett, två, tre, fyra, fem, sex. sju, åtta, nio, tina...alla är med...så tar vi stigen längs Suomujoki. Lite spännande blir när vi skall vada över, men det klara vi galant. Sedan går vi alla som pärlor på en band stigen fram genom skog och över mo, genom dal och över berg. Man hör många muntra skratt och härligt småprat, emellanåt bara tystnad. Den här andra dagen är kanske den med mest varierande terräng och mot slutet av dagen är min fot riktigt öm (tror jag haft skon för spänt?). När vi kommer fram till Luirojärvi där vi skall övernatta har det redan börjat skymma. Det är min och Tinas tur att laga mat, vi bjuder på couscous med mynta, fetaost, aprikoser och nötter (receptet hittar du här). Till efterrätt blev det choklad-cornflakesbollar. Efter maten eldade vi i bastun och tog ett bad, sedan stupade vi i säng. Enligt kartan borde vi ha gått 20km, enligt M:s "stegmätare" hade vi gått 25km...det här var helt klart den tyngsta dagen, kanske delvis för att min fot värkte såå mot slutet av dagen...men skulle jag få välja att gå om en dag skulle jag välja den här för det var den vackraste och mest omväxlande dagen.

Dag 3

Godmorgon! Idag skall vi njuta...bara 8km vandring den här dagen...de som inte tyckt de gått tillräckligt ännu packar sina ryggsäckar och ger sig av för att bestiga Sokosti, vi andra eldar bastun, njuter, tvättar håren, simmar och tar det lugnt. När det börjar närma sig lunchtid tar vi rinkkorna på ryggen och går ett stycke...för vem vill väl äta lunch vid ett bord i en stuga när man kan göra det ut i den fria naturen?! Den första biten bar det bara uppåt, uppåt... där barrskogen byttes mot fjällbjörkskog och tog vi lunch. Efter lunchen vandrade vi i fjällbjörkskog med underbara vyer, man kan se hur långt som helst, fjälltoppar som sticker upp här och där...jag njuter, tänk att just jag får uppleva det här... men jag ångrar mig så att jag inte var med och besteg Sokosti (för då hade jag också varit uppe på en av de där topparna), jag var rädd för min fot helt i onödan för hur jag än känner efter är den inte det minsta sjuk idag. Den här dagen har vi sett möss (som hade varit och besökt våra rinkkor under natten), fjällripor och lite före vi kom fram till stugan vid Tuiskukuru träffade vi på familjen lemmel. Vid stugan var det liv och rörelse, vi hade inte så "mycket" folk de tidigare dagarna, bara mött någon enstaka, men här var det flera tält... Efter en utsökt middag (risotto) plockade vi fram sångböckerna och satt sedan och sjöng och hade det mysigt tills en efter en började söka sig till sin sovsäck.

Dag 4

Vi väcks av Nickans sång, alla vaknar genast men ingen vågar säga något först (vi är liksom inte vana att höra något av henne innan hon fått sin kopp kaffe)...sedan utbryter ett härligt sorl... Det här är den näst sista morgonen på vår tantvandring...vi börjar ha vanan in att äta morgonmål, förbereda lunchen och packa ihop våra saker. Man märker också tydligt nu att det börjar minska med saker i rinkkan. Idag har vi sikte på Suomunruotku stugan (15km dit) invid Suomujoki. Vår färd går från Tuiskukuru dalen, vi rundar södra sluttningen på Pikkutunturit ner längs Vintilänoja till Suomujokis tjärnar, äter lunch vid Salolampi laavun, fortsätter västerut längs Suomujoki till Aitaoja bron och vidare längs älvdalen till Suomunruotku. Den här kvällen känns det lite vemodigt...sista middagen (Italienskgryta och plättar med hjortronsylt), sista sångstunden, sista gången vi breder ut våra sovsäckar korsar våra armar och håller i vännerna brevid då vi sjunger tapto, sista gången vi "sussar" gott tillsammans...imorgon borde vi nå vårt mål. Tur att att det bara är sista gången på just den här vandringen...för nya vandringar är redan inplanerade...

Dag 5

Hör och häpna vi väcks med sång igen...Diskussionerna vid morgonmålsbordet går kring vad man tagit med för mycket av...nästa gång så och nästa gång så... Vi börjar dagens 14km med att vada över älven, kommer till en bred stig som skall leda oss tillbaka till Kiilopää. Visst är här ljuvliga landskap (sången jag trivs bäst i öppna landskap skulle passa in här), men ändå skulle jag ha lust och vända om. Jag vill inte nå vårt mål, jag vill fortsätta vara ett med naturen, jag vill inte "bryta upp" med gruppen...men samtidigt längtar jag hem till familjen! På något vis känns den här dagen som om vi bara gick och gick...jag har massa foton från detta fjällandskap...för jag bara inte vill lämna det bakom mig. Men allting har en ände...vi kommer fram till Kiilopää, tar taxi till Saariselkä, njuter på spa och restaurang sover i vita lakan och väntar på att får åka hem följande kväll...

Det här var min första "tantvandring", jag är evigt tacksam att jag blev tillfrågad av de andra scouttanterna i kåren om jag ville komma med... Lite funderade jag på förhand att hur skall det gå med så många "tanter", så nära inpå varandra många dagar...men nu med facit på hand vet jag att det går alldeles utmärkt. Jag tycker vi fungerade jätte bra tillsammans, "inget kiv, avund och strid sliter vårt vänskapsband" (som det står i Scoutkamrat sången). Jag funderade också på hur det skulle gå att vara borta från familjen så många dagar, har inte varit "ensam" någonstans förut, men det gick också. Visst saknade jag dem här hemma och hade skuldkänslor över att jag fick njuta och uppleva allt det här...men med vårt glada gäng hann man inte tänka så mycket.

Samtidigt som det här var min första tantvandring var det en "minnenas vandring" för mig. Jag, Janne och Edvin (då sex år) har vandrat nästan samma rutt sommaren 2009. Jag kände igen oss på många ställen som att här satt vi runt elden, här stekte vi plättar, där hade vi tältet, här hjälpte Edvin till med att såga ved, här täljde han sin första barkbåt osv. osv. det var ljuvligt. Hoppas vi någongång kunde få göra en sådan här vandring med hela familjen!

Jag är så glad att jag fått göra den här vandringen!