Lilla tussilago...

(Nu får ni leka det är fredagkväll...skrev texten då, men hann inte få med bilderna...)

Hon kommer med våren... Tussilagon finns det något mera "vårigt"!? ...gula som små solar tittar de fram.

Idag har vi fått uppleva alla sorters väder, hagel, ösregn, åska och så mot kvällen spricker molnen upp och fram kommer det vackraste solsken. Som på beställning! Just idag som jag tänkte att jag borde få några bilder på frökens nya skjorta jag sytt till henne.

Ena riktiga fina vårbilder blev det...och jag fick vårens första blombukett. Vad glad jag blev!

...en bild ännu med denna "potatisnarciss", en helt ny bekantskap för mig denna påsk. Helt underbar och jag önskar ni kunde känna doften...

Hoppas alla får ett trevligt veckoslut!

PS. Mönstret till skjortan, "Poppari" (hittar du i Mekkotehdas koulutyttöjen tyyliin boken). Tyget från Eurokangas.

Påsk

Påsken är nu ett minne blott. Jag bevarar många fina minnen i mitt hjärta. Vi har fått njuta av varje dag. Vi har varit familjen samlad. Vi har tagit dagen som den kommer. Vi har ätit gott. Vi har förundrat oss över vädret (det har varit kallt, det här varit fint, det har snöat från en klarblå himmel, det har varit mulet). Vi har arbetat. Vi har pratat. Vi har umgåtts.

Här kommer vårt påsklov i bilder;

Vi började påsklovs firandet med födelsedagskalas trots långfredag.

Fick oss en tankeställare om påskens budskap...

Efter massagen möttes jag av påskhäxa och troll...

Skogs städningen blev lite mera omfattande än vi tänkt oss. Vi som bara skulle plocka ihop lite skräp blåsten fört in i skogen...vips stod vi där med en hel del fällda träd.

Middagen förbereds med gemensamma krafter...

Lite trädgårdsarbete...

Lite annat att bocka för på "to do"-listan...

Det enda påskpysslet jag gjort till den här påsken var gips ägg tillsammans med fröken...

Ha en fin vecka! 

Ute eller inne

Veckoslutet har gått i ett nafs...har inte vetat om man skall vara ute eller inne?! Det finns så mycket att göra överallt den här årstiden. Ute har solen stundvis lyst så fint att jag bara inte kunnat låta bli att gå ut och riva bort fjolårets blommor för att sedan glädjas åt det nya livet som tittar fram, tulpaner, brustna hjärtan, en nyckelpiga osv.

Inne igen kände jag bara att nu är dags att plocka bort den sista "julbelysningen", vinter gardinerna och annars bara röja undan. Det är hemskt så fönstren ser ut så här års och alla dammtussar dansar i solskenet. Dessutom har vi hunnit med Alinas första friidrotts tävling

och Lucas (sista?) innebandymatch för säsongen...

Nu på jobb...ha en bra vecka, snart är det påsk! 

Fin

När har du senast känt dig riktigt fin? Eller kanske du gör det varje dag!? Jag tror inte jag har känt mig så där riktigt riktigt fin sedan jag stod brud för snart arton år (tänk så tiden går) sedan. Du vet så där att allt är på sin plats...klänningen sydd i tid, skor som passar till, strumpbyxor utan hål (och t.o.m ett par reserv i handväskan), håret fixat, naglarna lackade och makeup i skick...

Redan i vintras då vi fick inbjudan till festen vi var på i lördags (Tack I&H för en jätte trevlig fest) bestämde jag mig att för en gångs skull skall jag vara fin! ...och fin kände jag mig! Lite panik började jag få på fredagen...tänk om inte klänningen passar eller om jag inte hittar några skor!? Jag är så van att det alltid brister någonstans när jag skall laga mig...antingen upptäcker jag ett hål på strumpbyxan, jag är inte nöjd med skorna, håret hänger rakt för att jag inte hunnit göra något åt det, ja någon gång har jag t.o.m. fållat klänningen i bilen...

Men klänningen satt så bra den kan på den här kroppen, skor hittade jag i sista stund (provade säkert "hundra" par), min syster hade tid att laga mitt hår och lägga makeup (Tack!)...allt blev perfekt! Jag måste erkänna, visst gör makeup en hel del för känslan...den som känner mig så vet hur ofta jag använder make, sisådär en gång på fem år kanske?...så länge har min mascara åtminstone varit torkad (därför måste jag söka hjälp av min syster)...

Till slut kan jag bara konstatera att inte är det lätt att göra sig fin (eller kanske man oftare borde göra sig :-)), men det är värt besväret! (Vill ännu citera Alina på vägen till min syster; "jag vet varför du vill vara så fin, för att pappa skall vara extra kär i dig"...kram vännen)

Klänningen sydde jag av ett spetstyg från Eurokangas. Modellen är den populära Aino från Mekkotehdas aikuisille, min andra av samma mönster, enkel och snygg...